Sen den gången vi i ilsträck fick åka med vår katt Jeppe till veterinären, har jag haft motorvägsångest. Den är hur knäpp som helst och jag fattar inte varför min kropp beter sig så dumt. De senaste gångerna jag kört på motorväg har det gått ganska så bra men idag var det tvärstopp! Kroppen vägrade helt enkelt.

Så fort jag kom upp på motorvägen så knöt sig höfterna på mig...liksom drog sig bakåt och jag kunde inte gasa. Bilen rullade i 70km/h på en motorväg och det är alldeles galet. Jag försökte intala mig att bilen INTE kommer att stegra sig för det är en av sakerna som jag får för mig. Det finns inte en chans att bilen ska stegra sig och slå runt men säg det till min knäppa fobi. Dessutom är motorvägen "för öppen"....som om jag led av torgskräck men bara när jag kör bil. Visst låter det konstigt? Men vad ska jag göra åt det? Jag har så många gånger....och även barnen....försökt inpränta sunt förnuft i mig om det men paniken kommer ändå. Som om kroppen och hjärnan lever sitt eget snedvridna liv.

Så idag fick jag helt enkelt köra av vägen ner mot Gyllene Uttern där jag stannade, klev ur bilen, gick en bit ifrån, tände en cigg och lipade! Jag vill inte känna så här!! Jag tycker ju om att åka iväg och komma ut lite grand. Jag vill kunna ställa upp för mina barn/svärson och skjutsa dom dit de vill, men varje gång de vill till tex Linköping eller Jönköping så knyter det sig för mig eftersom jag vet hurdan jag blir på de vägarna. Behöver jag kontakta en psykolog?

Iaf så var mina barn/svärson hur gulliga som helst mot mig, inga förebrående ord fast jag kände mig så dum som känner så här. Istället blev det stora kramen av dottern och killarna letade upp en annan väg vi kunde ta som gick parallellt med motorvägen. (Via internet på mobilen...eller GPS?) Den vägen var som en vanlig väg genom små byar och tog kanske lite längre tid....men paniken försvann och jag kunde njuta av körningen till Jönköping. =)

På IKEA var det mest dottern och svärsonen som handlade. Jag hittade bara några småsaker som tillsammans med alla presentkorten jag hade kostade mig en hundring. Bl.a köpte jag mig en hög pall som jag kan använda när jag är vid diskbänken. Då kan jag hålla på lite längre där utan att få ont i ryggen. Sen fann jag en ställning med korgar som jag vill ha i badrummet. Men det fick vänta för vi hade inte plats i bilen. Lunch åt vi också där....dottern bjöd...TACK!!