.....inte här heller!   

Här hemma är det sonen som står för matlagningen. Han tycker det är roligt och avkopplande så jag har nästan helt slutat laga mat. Ja det händer ju men...

Istället är det jag som får stå för disken och det finner ju inte jag precis roligt och avkopplande. Men det är rättvist så.

Nu jobbar ju sonen så jag vill kunna ge honom varm lagad mat när han kommer hem. Idag blev det fisk med äggsås och potatis.

Allt börjar bra för det är ju inget svårt med att skala potatis eller hur? Sussie satt som vanligt jämnt mig för den katten bara älskar rå potatis. Hon får en liten bit bara för annars kan ju stärkelsen göra henne stel....inbillar jag mig.   

Sen skulle jag sätta på fisken. I med fisk och vatten med lite salt, på med locket och så 6:an. Läste lite reklam medan jag väntade på att vattnet skulle koka upp. När den så gjorde det, sänkte jag till 3:an och på med locket. Jag kollade så att det inte skulle koka över och sen satte jag mig vid datorn. Efter en stund gick jag ut i köket för att titta till maten och.....spisen badade i fiskvatten!!    Trots mina försiktigheter (finns sånt ord?) hade det kokat över. Fisk ska inte koka utan sjuda....men vattnet måste ju ändå koka upp och....bla bla bla.

Jaja...bara att torka upp allt då.

Sen kom vi till såsen. Den har jag gjort femtielva gånger under åren och inga problem där inte...trodde jag. Margarin, mjöl, fiskspad, mjölk och lite salt. Såsen kokade och kokade och jag smakade av med jämna mellanrum men det smakade bara mjöl. I med lite mer mjölk och salt men såsen ville inte det jag ville alls.

Sonen kom hem, fattade att lilla mamma hade problem och tog över såsen....och vips smakade den underbart!!   Jag vet inte hur han bär sig åt men han har det liksom i handleden den mannen.

Så hädanefter får jag väl hålla mig till disken.

(Nej då...sonen ska få fortsätta komma hem till en färdig middag)

Idag var jag på lite mer hurtfrisk än igår så det blev lite gjort här. Jag har en lååång lista över allt som ska göras för annars blir det bara att jag glömmer. Som att byta gardiner i köket. Trots att man har ögon att se med så blir man hemmablind på något vis och ser inte att julgardinerna hänger kvar på sommaren....som ett exempel. Eller att man hittar en kasse i ett hörn med tidningar som skulle slängt för X antal år sedan. Nej...jag bara måste ha min lista.

Jag har blivit inspirerad av min dotter och svärson. De har tröttnat på "samma gamla maträtter" och börjat plöja igenom nya recept. Vi andra är lika trötta vi så vi har också lagt upp en bunt med lovande recept här som vi ska följa framöver.

Idag blev det "Snabba karrékalopsen" som blev en stor succé här. Så det receptet har vi lagt i högen för att lagas fler gånger. I morgon ska det nog bli en tonfiskrätt....dock inte den jag skrev av hos dottern för de tyckte inte den var en höjdare.

Igår var det ju lördag eller hur? Men det tänkte ju inte vi på.   Vi hade tingat tvättstugan liksom =( Nu får vi vänta en extra vecka bara för det. Det viktigaste får väl jag tvätta för hand...som trosor tex. De går ju alltid åt. Men mitt täcke som blivit drittlad på av Sussie....den får ju vänta....usch!   

Nu blir det lite spel på king innan jag intar horisontalläge.

Ja här var det inte många knop idag. Mådde inte så bra så jag bestämde mig för att vara en lugn och stillsam människa idag. Det enda vettiga jag gjorde var väl att lägga mig i sängen med alla tre katterna och ha lite mysigos. Att jag och katterna sen somnade och snarkade ikapp är en annan sak.

Sonen fyller på torsdag och jag har lite panik. Har ju inte köpt något till honom än. Jag, Jenny och Peter pratade ihop oss lite granna om en sak han skulle behöva så vi får se om de är så gulliga och hittar en sådan sak. Jag är med och betalar bara jag slipper springa runt i affärer och leta. Till skillnad mot många så är jag inte shoppingtypen precis. Det kan vara roligt ibland och shoppa loss....så som jag gjorde i Ullared. Men annars är det mest Willys som gäller. För mat är ju ett måste.

Näpp...nu ska jag kravla mig ner i sängen och läsa Agatha Christie. Har en sådan period just nu då hennes böcker ska plöjas igenom.....igen.  Titta...jag hittade en ko!

Nää...god natt med er nu.

Någon ville visst att jag skulle börja blogga igen så jag får väl vara snäll kärring och börja igen då! Fast inte har jag så mycket att skriva om precis. Det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Man har liksom gått i ide så här mitt i vintern. Avskyr ju snö och kyla som säkert alla vet om nu. Då går jag inte gärna ut utan håller mig inomhus. Jag ser liksom ingen tjusning i att plumsa omkring i massa snö och frysa. Ja ja...det finns kläder säger säkert en och annan. Men täckjackan är nog det enda jag har mot kylan. Inga täckbyxor (eller vad det heter) äger jag och så har jag bara lågskor...tunna. Vissa har inte råd att springa och köpa skor så ofta ser ni. Men så sluta rök då så har du råd...får man höra. Ja men sååå lätt då!! Nej...jag är en envis åsna som gör som björnen och går i ide....och kallas Örnen.   Fasen...jag är ju ett helt zoo!!   

Idag drabbades jag av energi som heter duga! Vet inte var den kom ifrån men det gjorde att jag flög omkring  med dammtrasan i högsta hugg samtidigt som jag diskade upp, lekte med katterna, röjde upp lite i bråten, klappade sonen på huvudet och var allmänt enerverande skulle jag tro. Finns inget värre än energiska människor för de vill gärna sätta andra latisar i arbete också. Ja sån var alltså jag idag.

Det var väl i stort sett allt jag hade att säga idag.

Nu ska jag i säng och ha roligt!   

(Ni tål skämt va? )

Jag har fått reda på att mitt förra blogginlägg skapade missförstånd som inte alls var menat.

Kanske har jag en tendens att skriva på utan att tänka på att saker och ting kan missförstås

vilket mitt förra inlägg gjorde.

Såå....jag har inget emot att dotterns svärföräldrar kommer till dottern i år och firar jul!!! Jag har ju t.o.m köpt julklapp till en av dom. (Vet inte vad jag ska köpa till den andre än...)

Det jag menat hela tiden är att jag för varje år inte vet HUR jag kommer att fira julen.

Att det är olika för varje gång!

Hoppas jag var tydlig nu så ingen behöver känna sig ovälkommen.

Jag vet inte när jag slutade gilla julen. Kanske när jag tog julen på så stort allvar och pyntade, städade, bakade, lagade massa mat osv osv till vanvett så när julaftonen kom så var jag skit slut.Men å andra sidan så har jag slutat med att jobba livet ur mig och bara tar det lugnt...men gillar ändå inte julen.

De första åren av mitt liv när jag bodde hemma, ja då var julen rolig såsom bara barn kan uppleva den. Pappa kom på förmiddagen och tog med oss barn till farmor och farfar för att dela klappar och äta kakor. Sen hem för julmiddag innan Kalle Anka och klapputdelning.

När jag flyttade hemifrån var dagen sig lik egentligen förutom att vi åt hos mor och delade klappar hos mig.

Sen dog farfar och farmor och den biten uteblev...

Sen dog Mamma och sen dess har inget varit sig lik.

Jag vet ju att saker och ting förändras när barnen blir vuxna...jag vet ju det. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig vilsen julaftonen. Ibland firar alla hos mig, eller äter hos en och delar klappar hos mig....Ibland är vi inte fulltaliga hela familjen och då firas en extra julafton när alla är samlade igen....

I år ska visst alla vara hos dottern tillsammans med svärsonens föräldrar. Jaha....

Undrar vilket år jag ska få vara med och bestämma lite? Kanske aldrig?

Igår kom vi ju hem med den nya datorn och både jag och sonalyckan såg fram emot att få installera den. Men först skulle vi ju då tömma den gamle Mac:en på filmer och bilder. Det HADE ju kunnat gå fort och enkelt om man inte som jag använt de där förbjudna tecknen såsom ?, ", och /. (Mac godkänner tecknen men inte USB:en inte)

Igår kväll satt jag och gick igenom knappt hälften av alla tusentals bilder och plockade bort alla dumma tecken och ikväll satt sonen.

Jag satt där i soffan och tittade på ifall han ville vi skulle bytas om. Men sonen är envis och kämpade på medan han då och då muttrade osnälla saker om hans tecken-fixerade moder.  Han blev rödare och rödare i ansiktet av ledsnad och till slut utbrast han:

- Här har du skrivit: Tallrik?.....DET SER MAN JU FAN ATT DET ÄR EN TALLRIK!!!

Jag tror jag kreverade av skratt där i soffan. Jag tyckte synd om sonen....

Men nu är alla dumma tecken borta så i morgon för jag över de resterande bilderna på USB:en så kanske vi kan installera den nya datorn på kvällen....OM vi hittar den där sladden vill säga. (En elsladd eller var det var).